En mysteriumförfattare och hennes katter – gästpost av Lorna Barrett

När min redaktör sa till mig att han ville ha huvudpersonen i mina Booktown -mysterier att ha en butikskatt, verkade det som en ingen brainer. Jag skulle bara modellera katten efter en av mina egna. När allt kommer omkring hade jag stolt ägt av katter sedan sex års ålder. Visst skulle en av mina nuvarande eller ex-Feline-vänner passa räkningen.

Och det tog inte lång tid för mig att ta reda på vilken av min stam som skulle vara den perfekta katten för min huvudpersons medarbetare på The’t Got A Clue Mystery Bookstore: Cori, min känsliga, långhåriga grå katt var lugn , ändå alltid intresserad av hennes omgivningar. Hon var lekfull, men älskade ingenting mer än att tuppla på en fönsterbräda eller en lapp med solljus. Och på grund av hennes grå päls kom namnet på Tricia Miles katt nästan omedelbart: fröken Marple. (Du kan inte bara hitta Coris berättelse, utan den av alla mina katter på min Lorraine Bartlett -webbplats. Fröken Marple har stulit scener sedan början. Jag har fått läsare att skriva och berätta för mig att de älskar hur hennes karaktär har vuxit Sedan den första boken. (Även om jag inte riktigt är säker på vad de menade med det.) Stationerad på hennes abborre bakom kontantskrivbordet, intresserar hon sig för att driva Tricias bokhandel, har inte en aning, kommer att hålla kunderna kommer att hålla kunderna Företag när de bläddrar i hyllorna och gillar att tuppla i det främre displayfönstret eller på en av stolarna i läsarens krok. Hon har alltid en åsikt, men får inte alltid sin väg.

Jag önskar att jag kunde säga det om mina riktiga katter, som verkar ha både min man och jag att lindas runt deras små tassar. Två av katterna gillar att hjälpa mig att arbeta. Med det menar jag, de gillar att sitta på mitt knä och hindra mig från att arbeta. Chester gillar att vila huvudet på min högra hand, och medan han är fin och varm (och mitt kontor blir kallt) är det inte så lätt att skriva eller använda musen. När han inte sitter på mig, kommer han att plunka ner på den andra stolen på mitt kontor – bara för att hålla mig sällskap. Betsy gillar att hoppa upp på mitt knä (gumla mig med ryggen först) och sedan vända sig sex eller sju gånger tills hon är bekväm och stanna där tills en del av min anatomi berövas blodflödet. De andra två katterna har vanligtvis andra saker att göra under dagen, vilket är bra för då har jag minst en timme eller två där jag faktiskt kan få lite arbete.

Som sagt, jag skulle inte ha det på något annat sätt. Mina katter är medlemmar i min familj. De är alltid där, och de klagar sällan. (Okej, Bonnie går ibland av i en huff om middagen inte är till henne.) När jag är ledsen, tröstar de mig. Och när jag är glad vill de sitta på mig och purr, bara för att visa sitt stöd.

Ja, jag skulle inte ha det på något annat sätt.

New York Times bästsäljande författare Lorna Barrett skriver Booktown -mysterierna. Bokplattan Special, hennes tredje i serien, är nu tillgänglig. För mer information om Lorna och hennes böcker, besök hennes webbplats: eller fånga henne på hennes blogg, bländad och förvirrad:

Klicka här för att läsa min recension av Bookplate Special.

Inslagskung

Du kanske också gillar:
En intervju med Lorna Barrett, författare till Booktown Mystery Series

Bokrecension: Dömd till döds av Lorna Barrett

Bokrecension: Bokplatta special av Lorna Barrett

«H1n1 bekräftad i Cat i Iowa
Fördelar med probiotika för katter och hundar »

1 kommentar till en mysteriumförfattare och hennes katter – gästpost av Lorna Barrett

Mary säger:

20 januari 2012 klockan 08:49

WOW! Att se det fotot av Cori låter mig veta hur vår idgie skulle ha sett ut med ögonen! Så här ser hon ut som en katt med anoftalmia:

Trevlig bit, tack. ?

Svar

Lämna ett svar Avbryt svar
Din e -postadress publiceras inte. behövliga fält är markerade *
Kommentar *
Namn *

E -post *

Genom att lämna en kommentar håller du med om insamlingen av dina data från denna webbplats enligt vår
Integritetspolicy.
*

Meddela mig om uppföljningskommentarer via e-post. Du kan också prenumerera utan att kommentera.

Δ